Jag möter Harry, Margret, Anderson och de andra medlemmarna i LUPPEN tidigt på morgonen, medan luften fortfarande är sval. Vi promenerar bort till busshållplatsen och går fram till en, i mina ögon, proppfull minibuss. Här, hoppa in! Mirakulöst nog lyckas ytterligare sju personer få plats, och färden mot Kauma, en av bosättningarna i utkanten av Lilongwe, kan börja.
Väl framme möts vi av dans och sång. Leende kvinnor drar mig med i dansen och skrattar när jag försöker sjunga med på improviserad chichewa. Vi samlas sedan i skuggan för att gå igenom dagens program. Medlemmarna i LUPPEN delar upp deltagarna i två grupper, för att gå igenom den utvärdering som kommer att bli en del av slutrapporten för Equal Land Rights For All 2015. Jag sitter en bit bort och träffar olika medlemmar från bosättningen för mer djupgående intervjuer. På marken, tillsammans med Harry som ställer upp som tolk, pratar vi familjesituation, framtidsdrömmar, och om de utbildningsdagar som har arrangerats av LUPPEN/MUD Africa. Jag ställer frågor om vad deltagarna har lärt sig, hur denna kunskap har påverkat deras möjligheter att registrera sig på land och om eventuella hinder de har mött längs vägen.
Det är en varm dag, så vi samlas i skuggan av ett träd. I förgrunden står Stanley Mbuya, en av deltagarna i LUPPEN/MUD Africas utbildningar.
Jag möter Patricia Kenyezi. Hon berättar att hennes man avled för tre år sedan. De hade då varit gifta i tjugo år, och hade tillsammans lyckats spara ihop tillräckligt mycket pengar för att köpa en bit mark i Kauma. Strax efter att hennes man gått bort sökte mannens bröder upp Patricia och krävde att hon och barnen skulle lämna sitt hem och sin mark. Tack vare Beata – en av medlemmarna i LUPPEN, lyckades Patricia registrera sig på marken och kunde på så sätt behålla sitt hem. Patricia arbetar nu aktivt med att informera andra änkor om deras rättigheter, och om vikten av att stå registrerad på sitt land för att undvika att hamna i en liknande situation.
Patricia Kenyezi
Jag träffar även Mwandida Yullam. Hon har två barn och driver en restaurang i bosättningen. Hon är egentligen upptagen med förbereda dagens lunch, men tar sig tid för en intervju. Hon berättar att hon har bott i Kauma i tio år, men att hon ännu inte har kunnat registrera sig på sin mark. Hon har deltagit i de utbildningar som har organiserats av LUPPEN/MUD Africa, och berättar att hon känner till sina rättigheter och de praktiska aspekterna av registreringsprocessen. Det stora hindret är i nuläget inte brist på kunskap, utan brist på pengar. För att registrera mark måste man gå till den lokala ledaren, ”the cheif”, som i utbyte mot ett registreringsbevis kräver en summa på ungefär 3 000 kwacha (cirka 37 svenska kronor). Mwandida har ännu inte lyckats betala avgiften. Hon berättar om oron hon känner, och att hon efter tio år i Kauma önskar att hon hade kunnat komma längre i registreringsprocessen.
Vi avslutar dagen med en rundvandring i bosättningen. Musik dånar ur högtalare som står uppställda längs husväggarna, och vid sidan av vägen sitter kvinnor och säljer alltifrån kläder och mobilladdare till frukt och grönt. Innan vi påbörjar vår resa tillbaka mot centrum går vi förbi Mwandidas restaurang. Hon vinkar oss till sig och visar stolt upp serveringen.
Imorgon ska vi vidare till nästa bosättning och jag ser fram emot att möta fler av LUPPENS medlemmar och det fortsätta arbetet med utvärderingen av Equal Land Rights For All 2015!
På återhörande!
/Therese
mudafrica.wordpress.com 